Home

Galleri Fröding

  • Vara är vara

    Jag är
    Jag är jag
    Jag är det jag är
    jag är icke mer än jag är
    Jag är allt det jag är
    Jag är icke mindre än jag är
    Jag är icke det jag icke är
    Jag är helt och hållet jag

  • Tröst

    När sorgen kommer, som när natten skymmer
    i vilda skogen, där en man går vill,
    vem tror på ljuset, som i fjärran rymmer,
    och sken som skymta fram och flämta till?
    På skämt de glimta och på skämt de flykta,
    vem tar en lyktman för en man med lykta?

  • Regn

    Sorlar, sorlar, susar
    sommarregnets sorl,
    alla trädens våta
    blad och knoppar gråta
    dropp – dropp – dropp
    och därnedan rusar
    bäck i sorl och porl,
    bäck i sorl.

  • Nedanförmänskliga visor

    Varje levande väsende säger,
    om ock endast från fjärran likt människotal,
    vad det är, vad det vill, vad det äger,
    så av verksamhetsart som av lycka och kval,
    och de ting, som ej leva, de sjunga
    för de sinnen, som uppfatta klart,
    om ock icke med strupe och tunga,
    även de om sin särskilda art.

  • En fattig munk från Skara

    Det är icke sant, som jag lärde mig förr,
    att någon är utanför himlens dörr,
    ty varje själ därinom går,
    och ingen är get och ingen är får.
    Den gode han är väl ej så god,
    som själv han tror i sitt övermod.
    Den onde han är ej så ond ändå,
    som själv han tror, när kvalen slå.
    Thy skall du ej mycket berömma,
    ej mycket häckla och döma.

  • En morgondröm

    Jag sov och jag drömde
    om Ariens land,
    där solguden tömde
    med givmild hand
    kring allt överallt i en lycklig ängd,
    som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd,
    sitt liv, sina håvors mängd.

  • Jag ville, jag vore

    Jag ville, jag vore i Indialand
    och India vore sig själv
    med pärlor till grus och rubiner till sand
    och slott, som på vinken av Akbars hand
    drömts fram vid en helig älv.

  • Vänner vid sjukbädden

    I talen ordspråk, talen som från ovan,
    och köksmoralens senapsdeg I bringen!
    Jag hör det nog, I han predikogåvan
    — en tröst för er, men tröst för annars ingen!

  • Vackert väder

    Klar låg himlen över viken,
    solen stekte hett,
    och vid Haga ringde Hagas
    gälla vällingklocka ett.
    Brunnskogs kyrka stod och lyste
    som en bondbrud, grann och ny.
    Över björkarne vid Berga
    som ett hattflor på en herrgårdsfröken
    svävade en sky